God kväll.

Sofie har precis lämnat mig. Varje gång hon går ifrån mig kan jag inte hjälpa att jag grips av nån panik liknande känsla, jag känner mig ensam.. Sofie och jag har alltid varit nått speciellt för varandra. Varför blir jag alltid ensam när du går sofie?
varje gång vi pratar i telefonen så gråter jag. jag kan inte hjälpa det eller vet inte varför,. Det är väldigt få människor jag känner så här för.  Sofie och Emma Eve ex. Det är speciellt..Jag tycker alltid om människor alltid. jag ger alltid alla människor en chans för det är alla värda.. Jag dömmer inga människor efter deras utseende eller beteende. Man har ett  betende utav en andledning och det krävs mycket för att jag ska tycka illa om en person. Jag är en väldigt förlåtande person och ibland lite för snäll och kan låta mig trampas på.. Jag blir nog väldigt lätt utnyttjad och lurad. Taskigt värre. Men ja ska inte sitta och tycka synd om mig själv det är absolut inte meningen med mitt inlägg. Men igentligen vet jag i grund och botten inte alls vad jag sitter och kladdar ner?
Här sitter jag ensam hör hur regnet slår mot rutan, en väldigt behagligkänsla som får mig lugn.. I min lägenhet  är det mörkt men endast ett stearin ljus som lyser upp i mitt ansikte. Jag lyssnar på 747 lite svagt i bakgrunden. en perfekt avslutning för denna kväll.

God natt alla människor <3

Och mörkret lärde oss att hålla värmen kvar
tills Ångesten och gryningen Kom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0